Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2009

Du har säkert sett den där mystrevliga bonden på förpackningen till till ditt bröd. Du vet, han som slår sitt eget hö varje morgon och kavlar ihop en råglimpa från ett 1800-talsrecept utan tillsatser. Eller den där glada kossan med en blingbling-bjällra runt halsen som lever da vida loca i hagen innan hon blir hamburgare i frysdisken?

Newsflash. Varken mysbonden eller den glada kossan existerar. Iallafall inte om man ska tro Robert Kenner och hans prisbelönta dokumentär om det amerikanska jordbruket och den processerade livsmedelsindustrin. I hans Food Inc är den där härliga bonden snarare en rovgirig kostym i ett putsat styrelserum, högst upp i näringskedjan av en multimiljardindustri – och kossan är snarare ett stycke ingenjörskonst i att effektivisera så mycket ekonomiska resurser ur ett stycke kött, hud och ben som möjligt. Inte särskilt lycklig med andra ord.

Food Inc draperar väggarna med avslöjanden och fakta om den smutsiga livsmedelsindustrin, där ett fåtal företag (skräpmatsföretagen) domderar villkoren för hur kött, fågel och grönsaker ska se ut, hur det ska smaka och vad det ska kosta. McDonalds är till exempel den ensamt största uppköparen av mald nötfärs i USA och industrin måste självfallet anpassa sig till företagets krav. Situationen blir absurd.

Vi kastas hejdlöst mellan industriella kycklingfarmer där kycklingarna får leva 48 dagar, vadande i sin egen avföring i mörklagda tunnlar innan de går till slakt. Kycklingarna är genetiskt ombyggda att leverera stora fina bröst till konsumenterna och når därför dubbelt så stor vikt som en kyckling borde göra vid 48 dagar. Konsekvensen blir en kyckling som inte kan stå på benen, aldrig har sett dagsljus och levt ett liv i sin egen skit.

Vi får veta att över 70% av alla amerikanska livsmedel innehåller någon tillsats utvunnet ur majs, hur majsen har blivit någon slags universallösning i livsmedelskonstruktion. Av de mest uppseendeväckande är hur nötkreaturen, av naturen gräsätare, utfodras med majs vilket i sin tur leder till allvarliga sjukdomar som kostar människoliv. Istället för att sluta utfodra kossorna med majsfoder, kycklinggödsel eller andra döda kor hittar industrin omvägar för att fortsätta kunna hålla produktionskostnader till ett minimum och vinsten till ett maximum. I det här fallet var lösning att allt kött tvättas i ammoniak innan det når konsumenten.

Skulle du mot förmodan inte ha tappat aptiten ännu riktas strålkastarna mot människorna bakom den här industrin. Vilket obehagligt nog mer ofta än sällan är samma människor som sitter på uppdraget att försvara konsumenternas intressen gentemot de multinationella jätteföretagen som pressar ut genmodifierat skit i livsmedelsbutikerna. Vilket också är anledningen till att flera välbehövliga lagförslag som ämnar att förbättra situationen slås ned resolut. I flera delstater har det tillochmed gjorts straffbart att kritisera undermåliga råvaror.

Det där är USA, kanske ni tänker, vi bor i Sverige och här har vi faktiskt mysiga TV4-bönder som trots sina sociala handikapp låter grisarna gå på bete och klappar kossorna då och då.

Sure, djurhållningen i Sverige är säkert marginellt bättre än i USA, som så mycket annat. Men precis som med allt annat är det inte en fråga om, utan när, vi når en liknande situation i Sverige – och när vi väl har nått ditt är det avsevärt mycket jävligare att försöka nå än förändring än om man skulle börja göra sig medveten om vad man stoppar i magen redan idag.

Food Inc är en magstark, vämjelig och motbjudande film – men mest av allt är den en förbannat nödvändig film som måste ses av alla. Att bli äcklad av livsmedelsindustrins taskiga djurhållning och retarderade inställning till livsmedel och råvaror är inget annat än ett sundhetstecken, och förhoppningsvis fungerar filmen som en uppfriskande käftsmäll för folk som fortfarande tror att den där lyckliga kossan på förpackningen har något gemensamt med avfallet i förpackningen.

Besök Food Incs officiella hemsida.

Annonser

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: