I måndags hölls den trettonde upplagan av Alsace Vindag på Operaterrassen i Stockholm. Inbjudna var i första hand restuarangbranschfolk, systembolagsfolk, vinhandlare och media. Jag passade självklart också på att smita in och freeloada på ett av Frankrikes kanske mer intressanta vindistrikt.
På plats fanns närmare ett fyrtiotal vinproducenter och leverantörer med regionens samtliga appellationer och druvor till bjuds, här fanns både nya och gamla årgångar av helt fantastiska viner. Med mig hade jag Philip, som liksom jag i första hand är intresserad av malt och humle, men som nu fick frottera med smuttande och sörplande vinnördar. Vi kunde genast konstatera att klientelet skiljde sig en aning från ett motsvarande ölevent – mer näsdukar i bröstfickan, mindre bukfetma och betydligt mindre skumkronor i mustascherna – samma genuina intresse och nördighet är det dock. Det är respekt!
Utan särskilt stor pejl på läget, mer än att vi tycker Alsaceviner är jäkligt gott till surkål, thaimat och en hel del ost, började vi hos Wicked Wine som presenterade Wolfbergers katalog. Alla vi pratade med var förstås nogranna med att framhäva att just deras vinproducenter var ”bäst i Alsace”, vilket vi självklart nickade förstående åt. Wolfberger bjöd på en väldigt ung, lite väl obalanserad cremant som kanske inte frälste någon men avslutade med en ekologisk gewurztraminer med massa restsötma, toner av inlagda persikor, kryddiga blommor och honung. En riktig höjdare.
Vi var inte jättedisciplinerade med anteckningsblocket och provade antagligen närmare 40 viner under hela dagen, så av förklarliga skäl kommer vi inte ens ihåg hälften. Vi minns däremot en härlig pinot noir rosé från Dopff Irion med ljuvliga toner av smörkola, hallonlakrits (ni vet såna där godisar som är som döskallar) och lingon. En mycket trevlig bekantskap som förhoppningsvis kommer på bolaget i sommar.
Hos Vinsummum fick vi gå igenom Domaine Jean-Marie Haags katalog. Fruktansvärd hög kvalitet, och en grundlig och suverän produktgenomgång. Här fick vi prova en fatlagrad pinot gris med härligt smöriga vaniljtoner, antagligen helt fenomal tillsammans med en bit kallrökt lax. Som grädde på moset fick vi också smaka på producentens egna Eiswein, en upplevelse!
Med detta axplock av viner som vi fick tillfälle att prova kunde vi konstatera att det var en grym möjlighet att få dricka sig igenom Alsace, och att Alsace står sig som ett kulinariskt mecka med lika grymma viner som välgjord öl och mat som får vuxna män att gråta av lycka.
andreas lagar mat 
Kommentera