Som en afterworkgrej efter en trög arbetsvecka var det dags att korka upp flaskorna och ge sig på nya kulinariska erövringar i köket. Jag och Philip skulle koka läcker fisk i spontanjäst belgisk suröl. Vid första anblick kanske det inte låter som en av de mer delikata saker man kan göra, men faktum är att den friska syrligheten i en geuze är ett suveränt alternativ till det vita vinet i matlagningen. Använd din geuze rätt och det kommer visa sig att det inte bara är ett adekvat alternativ, dess komplexa jästiga, lite stalliga toner med en frisk syra och en anings beska spelar med lätthet ut den gamla jästa druvsaften.
För dig som aldrig druckit en geuze är det en missad upplevelse. Geuze är alltså en blandning av ung och gammal lambic, belgisk spontanjäst öl, som fått jäsa en andra vända på flaska. Tänker man på öl i traditionell mening så är geuze ljusår bort rent smakmässigt. De annars så bekanta malttonerna och humlebeskan är ett minne blott, här möts man av en kärv syra, påtrångande jästaromer och underliga organiska dofter och smaker. De flesta ryggar tillbaka vid första mötet med surölen, men med ett öppet sinne och ett jävlaranamma kommer man lära sig inte bara uppskatta det, utan också älska och ära den sura drycken från Pajottenland.
Vi ska göra en enkel fisk- och skaldjursgryta där geuzen kommer serveras både i soppskålen och i glaset, till det här har vi valt det lilla bryggeriet/caféet Drie Fonteinen från Bryssel. Caféet har anor ända tillbaka till slutet på 1800-talet som ett framstående lambicblanderi, inte förens på 90-talets senare hälft försåg sig Drie Fonteinen med sitt eget bryggverk och började således producera egen lambic, geuze och kriek.
Vi börjar med att slå ned två flaskor geuze i en kastrull tillsammans med en grovt skuren lök, lite fänkålsstjälkar, en grovt skuren morot, tre lagerblad, ett par vitpepparkorn och några korianderkvistar. Låt geuzebuljongen sjuda långsamt i 20 minuter medan du blancherar dina övriga grönsakerna. Vi blancherar våra grönsaker till fiskgrytan var för sig för enkelhetens skull, vi vill ha försiktigt förvälda primörer med bra krisp i vår gryta. Inte mjuka, sönderkokta grönsaker.
Förväll potatis, morotsslantar, kvartad späd fänkål och späda sockerärtor tills de är precis klara. Alla grönsaker ska vara al dente och ha tuggmotstånd. Spola grönsakerna i kallt vatten när de är klara och spara gärna någon deciliter av vattnet de har kokat i.
Vilken fisk man väljer att ha i grytan har antagligen mer med vad din lokala fiskhandlare har att erbjuda än några färdigskrivna recept. Vi möttes av en ganska deprimerande syn i fiskdisken på närmsta matbutik, men kom ändå därifrån med en rejäl bit lax och en hällefilé. I skaldjursväg hittade blåmusslor och tigerräkor, de frysta som brukar finnas på lösvikt fungerar hur utmärkt som helst.
Börja med att skära din fisk i väl tilltagna kuber, lax som är fastare och robustare i köttet behöver några minuters längre koktid än hällen som är lite spädare i köttet. Sila din geuzebuljong, om du får för lite vätska går det bra att spä den med någon deciliter av grönsaksavkoket. Låt buljongen koka upp igen och lägg därefter ned dina laxkuber och låt dem pochera någon minut tills de är precis klara. Lyft försiktigt upp laxen med en hålslev och lägg på ett fat sålänge och upprepa proceduren med resten av dina fisksorter. När all fisk är pocherad och klar kokar du återigen upp din fiskdoftande geuzebuljong med en halvliter grädde. Låt soppgrunden koka ihop 10 minuter medan du dukar, skär upp bröd och korkar upp ett par flaskor geuze till.
Smaka av soppan med salt och vitpeppar och red av till en lätt simmig konsistens. Sänk värmen och lägg ned potatis, fänkål, morötter och sockerärtor tillsammans med dina räkor och musslor. Låt allting sjuda någon minut tills det blir varmt. Portionera varsamt den kokta fisken i uppvärmda soppskålar och slå över den varma grytan. Garnera med fint skuren salladslök och hackad koriander, servera med bröd och en iskall geuze. Fulländat!
Kvällen avrundades med spända magsäckar i soffan och lite gammalt hederligt tv-spel och en flytande dessert. Vi öppnade en flaska Ichtegem Grand Cru Cuvée 2006, en ekfatslagrad flemish red ale. Den rostbruna läckerheten bjöd på en trevlig syra som snabbt byttes ut mot en syltig sötma med massor av karamell, torkad frukt och malt. Elegant, balanserad och delikat – en värdig avslutning på kvällens kulinariska äventyr innan det var hög tid för nattens äventyr.
Bonuspoäng till den som kan gissa vilket spel som flimrar på tjocktvn!
Det här lät gott! Sparat =)