Beer Dinner #2 Starters – Hoegaardengravad Fjordlax på Raggmunk

Det var ett tag sedan vi satte igång projekt Beer Dinner. Att träffas i goda vänners lag och laga grym mat och dricka god öl tillsammans, lite som Pluras Kök minus jazztobaken och rödtjutet.  Tanken har varit en trerätters med stil och klass där just öl är en bärande komponent på alla tre tallrikar – och i glasen förstås.

Nu har det varit tyst ett tag, den här bloggen har dött fler gånger än Bin Laden – och likt förbannat kommer den tillbaka med livstecken då och då. Vi har förstås lagat en hel del mat sedan sist, även om det inte synts här.

För någon vecka sedan fick vi också till stånd en ny Beer Dinner. För er som minns åt vi veteölskokta musslor, porterbrässerade oxrullader och Calvadosflamberade äpplen (neeej, jag vet. Calvados är ingen öl..) förra gången och det måste ju toppas för att succén ska vara ett faktum. Medan vi skrev och planerade menyn inför Beer Dinner #2 kunde vi konstatera två saker – vi ville experimentera och sticka ut, även om det inte nödvändigtvis skulle bli perfekt resultat alla gånger, och vi ville prova två öl till varje rätt – ett säkert kort och en chansning.

För enkelhetens och pedagogikens skull bryter jag ned middagen i tre delar och börjar med förrätten – klassiskt svenskt med en belgoasiatisk touch. Vi ska marinera lax i belgisk veteöl och sen grava den med smakgivare som förhoppningsvis spelar vidare på smakerna i veteölen. Laxen ska vi servera på en liten raggmunk, också den gjord på öl. Såklart.

Till att börja med behöver du ett snyggt stycke urbenad lax, gärna mittbiten, på omkring 600 gram som förrätt åt 6 personer. Dag 1 lägger du ned fisken i en bunke, häll över en flaska Hoegaarden så det täcker. Plasta och låt stå i kylen över natten.

Dag 2 lyfter du laxen ur ölen och torkar av den försiktigt. Dela laxen i två jämnstora bitar och gör blandningen till gravningen som består av lika delar salt och socker, tio krossade vitpepparkorn, en tumme strimlad färsk ingefära, en knippa grovt hackad koriander och skalet från en apelsin. Lägg laxbitarna på varandra köttsida mot köttsida och fördela rikligt med gravblandning under, emellan och över. Plasta och in i kylen och invänta dag 4.

Dag 4 blir ett kärt återseende med laxen, som vid det här laget borde vara ordentligt gravad och – om du inte misslyckats fatalt – smaka fantastiskt. Laxen skulle vi servera på en liten raggmunk och det föll på Philips lott att göra raggmunkssmet. Ingen vet riktigt hur eller vad han gjorde, vi såg att han använda potatis, som han rev fint och lät rinna av, innan han blandade den med mjöl, mjölk, salt och peppar. Därefter spädde han smeten med en skvätt ljus lager, i det här fallet den besudlade budgetbiran Cheap Thrills (vi får återkomma till den).

Resultatet blev dock en raggmunk i världsklass, otroligt nog. På denna arrangerade vi några skivor av den Hoegaardengravade laxen, en klick gräddfil och lite fint hackad rödlök. Garnera med en korianderkvist, lite strimlat apelsinzest och några drag med svartpepparkvarnen. Enkelt, lyxigt och sinnessjukt bra.

Till detta skulle det serveras två olika öl. Öl nummer ett, Hoegaarden givetvis, skulle lira i harmoni med aromerna i rätten. Ett säkert kort som fungerade precis lika bra som vi hade tänkt oss.

Öl nummer två var tänkt att vara en annan belgare, Duvel. En tillfällig släng av downs syndrom hos Philip på Systembolaget gjorde dock att vi blev utan den tilltänkta Duvel. Nödlösningen hette Cheap Thrills, en Spendrupsbryggd lågprislager som lanserats som en flirt den växande efterfrågan på mer profilerad mikrobryggd öl. Duvels jästfruktiga aromer och distinkta syra fick alltså ersättas av en öl snäppet smakrikare än ett glas Loka med en gurkskiva i. Cheap Thrills var dock inte hemsk till, den gjorde varken till eller från. Tanken med en ljus lager i det medelbeska facket som kan samsas med både sältan och syran i rätten är dock god, vi hade dock gärna sett en något aggressivare variant.

Förrätten var en munsbit, en retsam läcker inbjudan till vad som komma skall. Vi dukade av och gjorde oss redo för huvudrätten…

I nästa uppdatering lagar i ankbröst i en fyllig och lite syrlig körsbärsölssås, missa inte det…