Jag var tvungen. Det var den sista dödssucken från katt-trollningen. Det har varit jävligt kul så länge det varade, över 20 000 besökare på några dagar och mängder med glada, smarta, arga och utvecklingsstörda kommentarer i nyårssupéns kölvatten. Mina fifteen minutes of fame i bloggosfären är över och jag lämnar gladeligen över bandbredden till mer intressanta och betydligt mindre intressanta bloggar i cyberdjungeln igen.
Samtidigt finns det utrymme för lite reflektion – folk har kräkts ur sig de mest tass-kiga (!) saker, jag har blivit kallad alltifrån psykopat, mördare till en mindre smickrande jämförelse med Anders Behring Breivik – som bäst har min kattmiddag väckt debatten om folks djursyn. Och tro mig, det är ingen vidare genomtänkt syn många människor har på djur, och vår konsumtion av dessa.
Rent generellt tenderar de människor som valt bort att äta animaliska produkter, som jag initialt trodde skulle jaga mig med lykta och lampa, ha den mer rationella inställning till ätandet av djur – oavsett om det är en kanin, katt eller en kossa.
Kött är kött, det är varken moraliskt eller etiskt mer förkastligt att äta en hund än en gris, det handlar snarare om vilken kultur som skrivit matsedeln. Emedan köttslukarna där ute går apeshit i någon sorts förment sympati för två skinnflådda ”katter”, samtidigt som de gladeligen rotar fram det billigaste skitköttet ur Lidls frysdiskar.
Vi har massindustrialiserat hela arter av biologisk materia med bultande hjärtan, vettskrämda ögon och skitiga klövar i en väloljad, kostnadseffektiv och mekaniserad slaktbransch som fyller våra bukar – men ve den som nackar en kattjävel och kokar soppa den.
Ibland undrar jag om vi har levt i skyddad verkstad för länge, om vi har blivit rädda för – eller tappat vetskapen om vad vi äter. Folk äcklas och ryggar tillbaka av en flinande fuling med två flådda kaniner. Hur tror ni den där varmkorven, köttbullarna eller smörgåsskinkan såg ut innan den hamnade i plastförpackningen? Mina kaniner mötte en betydligt skonsammare död än någon fabrikskyckling någonsin kunnat drömma om.
En del av mig önskar att det var katter vi åt i lördags. För vill jag äta katt, så äter jag katt – och har den inget halsband blir det stekpannan. Sen kan jag bara hoppas att någon humorbefriad habil jäkel sätter sitt budgetkött i halsen på kuppen.
Nu har jag spunnit (!) vidare tillräckligt i ämnet. Det var kul att vara Sveriges hetaste matblogg för en dag men nu återgår vi till att laga mat, brygga öl och kombinera dem båda på alla möjliga och omöjliga sätt – who knows, kanske brygger vi en speciellt framtagen kattöl? En Weisse Katze Wit piffad med citrus och mynta – probably the best beer in the world när misse pissat inne en gång för mycket.
Vill ni hänga med i fortsättningen är ni hjärtligt välkomna, om inte – simma lugnt!
Det var en kul grej att följa också. Bisarra jävla kommentarer blandat med mycket humor. Jag äter inte djurkött, och när jag först såg inlägget blev jag förskräckt men sen tänkte jag ”äh, kött som kött… ” = KORT SAGT. Skulle kunna babbla mer långdraget… men who gives a shit?
Vitlökspolentan blev en succé iaf! Rörde i lite chevré också, bara för att det låg en bit i kylen och stirrade på mig…
Tack! Fan va gött att det blev bra med polentan! Det är lite lustigt att en trollning på bakfyllan gjorde kaoz på Internet, om bara för nån dag. En stor portion av besökarna rann ju över på gamla inlägg, så kanske fick en å annan lite inspiration att dricka grym öl och laga mat med hjärtat. Jag har haft jäkligt roligt åt detta, och i slutändan känns det som jag fick nått bra sagt också 😛
Och sen fattade jag att det inte var på allvar, givetvis…. 😉
Hur det än är skriver du genialiskt (tass-kigt, spunnit – åh!) och verkar vara en riktig hejare på matlagning kissemiss som marsvin eller något annat mer politiskt korrekt djur. Så därför kommer jag fortsätta följa bloggen även om famestormen måhända lugnar ned sig.
Tackar Lola! Din blogg var en trevlig bekantskap också! 365 matuppdateringar 2012 är ambitiöst och en jäkligt kul idé, det ska jag följa med spänning! 🙂
Tack! Väl formulerat och härligt när människor petar i ens dåligt underbyggd åsikter! Man blir en bättre människa i längden då…. .
Kung!
Från en som följde bloggen redan innan och snabbt insåg ironin i inlägget…
Well put. Så jävla kungligt gjort!
Fantastiskt bra skrivet! Särskilt det där om att gräva i Lidldisken efter det billigaste köttet.
Tack Anna! 🙂
uppfriskande blogg. dags att fundera över sitt subjektiva känsloliv, vad är det för vits med att älska djur om det resulterar i hat mot en hungrig medmänniska?
En annorlunda och intressant poäng. Vissa saker är dock vedertaget svårt att diskutera och kritisera utan att människor faller in i onyanserade, emotionella argument. Att äta husdjur var uppenbarligen en av dem.
Någonstans tror jag det är för att man petar på en djupt rotad dubbelmoral kanske, självfallet vill jag inte att människor ska börja äta upp sina katter och hundar – men om man tillhör den gapiga majoritet som vill kölhala mig för detta kanske man kan ägna en tanke åt varför det är helt i sin ordning att behandla vissa djur som skit, medan konsumerandet av andra djur väcker sån frustration och ilska att man knappt kan uttrycka sig?
Fantastiskt initiativ, även om det inte var meningen från början. Det finns en enorm hyckleri bland så kallade ”djurvänner”. Så länge hunden mår bra är det skitsamma om kycklingen på tallriken har haft ett rent helvete till liv. Många lever uppenbarligen i förnekelse.