Beer Dinner #2 Huvudrätt – Stekt Ankbröst med Körsbärsölsås och Potatis- och Chevrerulle

Förrättsfaten är renslickade och ölglasen urdruckna och gästerna är fortfarande hungrig och vill ha mer. Det är dags för varmrätten. Här har vi dammat av den gamla klassiska ankan i körsbärssås, fast med en öltwist. Vår körsbärssås är gjord på en körsbärslambic.

 

Till att börja med sätter vi en mörk kycklingfond, så som vi gjort många gånger förut. Låt fonden reducera varsamt till knappt en halvliter, därefter slår du försiktigt i två flaskor Timmermans Kriek (á 250ml) (den lite sötare varianten). Låt såsen koka ihop och fortsätta reducera tills du har en spegelblank, kopparbrun läckerhet i kastrullen. Smaka av såsen med salt, peppar och eventuellt en nypa socker.

 

Potatisen är en lätt match. Be någon av dina kökshjälpare skala och koka ett kilo potatis mjuk. Medan potatisen kokar kan han få vila armarna en stund, därefter ropar du på honom så han kan komma och stöta potatisen grovt till ett stamp. När det är dags för finliret kan du ta över så han kan återgå till disken igen. Smula ned en rejäl näve getost, 250-300gr, fyra äggulor och ett knippe hackad färsk timjan. Smaka upp stampet med salt och vitpeppar och en nypa riven muskot och låt svalna.

 

När potatisen har svalnat skedar du upp en klick på ett ark filodeg, rulla ihop paketet och pensla skarven med lite äggula, lägg rullarna på en plåt och pensla dem en gnutta med smält smör. Kör dem i ugnen på 170 grader och be din kökshjälpare vakta vid ugnsluckan tills de blivit frasigt gyllenbruna, vem behöver en äggklocka egentligen?

 

Ankbrösten är en annan femma, här krävs både kärlek och omsorg för att de ska bli bra. En anktutte är rätt stor, betydligt större än en kycklings. Egentligen är ett ankbröst tillräckligt för två personer, i synnerhet i en trerättersmeny – men vi är stora, rediga karlar och vi gillar stora bröst (!).

Snitta ankbrösten i ett rutmönster över fettsidan och salta och peppra rikligt på båda sidorna. Stek ankbrösten gyllenbruna i en rejäl klick smör. Preppa brösten med en stektermometer och skjutsa in dem i ugnen på 150 grader. Ankbröst ska ha en innertemperatur på 52 grader för vackert rödrosa, absolut max 55 grader om du av någon anledning vill ha dem ytterligare lite genomstekta. Var noga med att ta ut ankbrösten några grader innan, eftersom de eftersteker sig upp ytterligare ett par grader. Låt dem vila 10-15 minuter innan tranchering och servering.

Det är väl ingen överraskning att vi tänkte servera lite öl till maten, antar jag. Efter många och långa diskussioner valde vi två öl som vi trodde skulle passa bra. Öl nummer ett blev den fantastiska Three Philosopher från New Yorkbryggarna Ommegang. Detta är en läckerhet i glasskrud, en belgisk quadrupel på förföriska 9,8%, som spetsats med 2% kriek. En rostbrun jätte med härliga toner av torkade frukter, jäst, choklad och förstås, körsbär.

 

Öl nummer två är en lättare, men ack så underskattad historia. Tjeckiska Krusovice Cerne, en mörk lager på blott 4,4% fast med ljuva toner av chokladnougat, mörk sirap, kaffekarameller och trevliga rostade toner som avslutar symfonin i munnen.

 

Två diamentralt skilda öl till samma rätt skulle göra upp om vem som kunde imponera på ankans byst bäst. När dammet hade lagt sig stod det också klart att det var belgofilerna från Ommegang som tog hem jackpoten, ingen större överraskning egentligen. De pikanta körsbärstonerna i Three Philosophers slog tjecken på fingrarna, även om Krusovice inte gjorde något fel så förtjänar en sån här rätt enbart det bästa – och i det här fallet kom han från New York.

Efter en nästintill gastrosexuell upplevelse med ankbröst och öl i världsklass var det dags att duka av igen och göra sig redo för le grand finale. En efterrätt utöver det vanliga. En skräddarsydd fusion av livets goda av sällan skådat slag. Jag lovar.

Nästa gång äter vi kärlek och paradiset. Missa inte det!

Read Full Post »

Klosterkyckling – Coq au Bier

Vi gör en variant på Burgundisk kycklinggryta, men istället för att låta kycklingen puttra långsamt i vin öppnar vi några flaskor kopparbrun, maltig klosteröl. Vi börjar med att stycka, mjöla och bryna kycklingen. Sen delar vi och bryner champinjoner, ett par grovt skurna gula lökar och morötter. Sist i är det oumbärliga rimmade sidfläsket, skuret i grova tärningar.

 

Fyll på med din hemkokta mörka kycklingfond och två flaskor Wisby Klosteröl från Gotlands Bryggerier. Det går självfallet lika bra med någon annan mörkare ale med runda, kraftiga malttoner och låg beska – exempelvis Leffe Brune, Brother Thelonious, Westmalle Dubbel eller varför inte Chimay Bleu. De olika ölens karaktär, sötma och fyllighet bidrar till ett varierat resultat.

 

Låt kycklingen sjuda sakta med fläsket och champinjonerna, smaksätt gryta med lite timjan, tomatpuré och en liten klick mörk sirap för att lyfta fram den naturliga maltsötman i ölen. Koka kycklingen mör, nästan så köttet rasar av benpiporna, på låg värme.

 

 

Till det här gjorde vi en läcker ostgratinerad potatis. Släng in några bakpotatisar i ugnen och baka dem mjuka på låg värme i en dryg timme. När potatisen är mjuk låter du den svalna innan du delar den på längden och gröper ur så mycket av potatisen som möjligt utan att förstöra skalet.

 

Blanda potatisinnanmätet med philadelphiaost, fint strimlade soltorkade tomater, färsk oregano och två äggulor och vispa till ett luftigt mos. Spritsa eller klicka i potatismassan i skalen igen och gratinera knapriga och gyllenbruna i ugnen igen. Det går förstås att variera potatishalvornas innehåll med Västerbottensost, fetaost, getost eller vad helst man föredrar. Riktigt gott blir det garanterat!

 

I all sin enkelhet blev grytan fantastisk. Den mörka ölen gav en utsökt fyllighet till grytan tillsammans med det möra fläsket och den krämiga potatisen. Enkelt, gediget och äkta.

 

När faten var tomma och magarna fulla bjöds det på flytande efterrätter när ett par av månadens Systembolagssläpp korkades upp. Huvudrollen spelades av två små giganter från New York – Brooklyn Black Choclate Stout och belgofilerna från Ommegang med deras Three Philosophers.

 

Brooklyn Brewerys bäcksvarta chokladstout är till bredden packad med härliga torra kakaotoner och är för sina blott tjugo kronor flaska kanske en av de mer prisvärda ölen man kan ramla över. Ommegangs Three Philosophers är i sin tur en fruktig, karamellig och rund mörk ale med fantastiska toner av smörkaka, torkade körsbär och toffé. Enligt bryggeriet själva är det en fyllig, maltig belgisk strong ale med en skvätt Lindemans Kriek i. Annorlunda, kittlande och helt fantastiskt.

 

Som en lite sämre avslutning på kvällen plockade vi fram en flaska St Landelin Mythique som fått stå på tok för länge i skåpet. En belgisk ljus ale på 7,5% från Douai i norra Frankrike, denna flaska är buteljerad -07, med ett bäst före datum som gick ut i september förra året. Man kan lätt konstatera att den här ölen saknar många vitala egenskaper som gör den lagringsbar, vilket också skulle visa sig i smaken.

 

Till en början sprudlade den av härliga, friska toner. Brödigt, citrus, gröna äpplen och jästiga aromer. Den hade med lätthet kunnat misstas för ett mousserande vin. När den mötte smaklökarna byttes fräschören dock snabbt ut mot oxiderade, nästan ruttna äpplen, murkna höstlöv som en unken, jästig gammal matta på tungan. Kanske inte helt oväntat, vilken tur att man har mer levnadsglad öl i skåpen att trösta sig med.

 

 

Read Full Post »

Baconlindat Fasanbröst med Västerbottenost, Rostade Rotfrukter och Rödvinssås

Låt mig bjuda på en lite enklare rätt som jag slängde ihop häromdagen. Jag hade dock ingen vettig kamera tillhands så ha överseende med den mindre omfångsrika bildillustreringen.

Jag hade ett gäng fasanbröst i frysen som legat och skräpat alltför länge, så jag tänkte att det var dags att göra nått kul med dem. För mig är fasanbröst vanligtvis ingen traditionell stekfågel, brösten är magra och tenderar lätt att kännas torra och tråkiga. Som paté-, terrine- eller grytfågel gör sig förstås fasanen allra bäst. Friskt vågat, hälften vunnet tänkte jag och lindade tuttarna (fasanens alltså) i härligt bacon efter att jag gett dem ett krämigt västerbottenimplantat. För att hålla ihop hela paketet, och piffa till upplägget lite, stack jag ett spett genom fågeltuttarna.

Det här receptet fungerar förstås precis lika bra, om inte ännu bättre, med kycklingbröst. Mycket av fasanens trevande, men ändå distinkta viltsmak, förtas en smula av tillbehören. Kycklingen däremot, har allt att vinna på den tilltagna smaksättningen.

Stek fågelbrösten gyllenbruna i smör och ge dem en avslutande push i ugnen på låg värme tills de uppnått max 70 grader i kärntemperatur. Låt fågelspetten vila 5-10 minuter innan servering.

Till det här serverades det för årstiden passande rotfrukter som rostats med honung och en nypa färsk timjan – och en lätt rödvinssås.

Smaklig måltid!

Read Full Post »

Burgundisk Kycklinggryta med Mandelpotatispuré

Den här rätten innehåller egentligen alla mina favoritingredienser, som ett enda potpurri av läckerheter. Rökt sidfläsk, champinjoner, smålökar och kyckling. Det är svårt att misslyckas med så goda förutsättningar.

Först lite historia; Burgund är ett historiskt germanskt hertigdöme i Frankrike och Schweiz. Regionen omfattar delvis Bourgogne. Burgunderna tros ha utvandrat från danska Bornholm (fornnordiska Burgundholm) på 200-talet, och som med romarnas goda minne hade tillåtelse att slå sig ned i området mellan Genevesjön och Medelhavet. Burgundernas historia är svårt kantad av stridigheter och splittringar, men burgunderna var också omtalade för sin överlägsna konst kultur – och mat.

Den klassiska rätten heter Boeuf Bourguignon, tärnat nötkött som sakta får sjuda med rött vin, timjan och kalvfond och som sen får sällskap av rökt sidfläsk, champinjoner och smålökar. Det här är klassisk fransk husmanskost, lagad med kärlek, tålamod och något gott i glaset medan man står i köket. Boeuf Bourguignon i all ära, min variant lagas med lika mycket kärlek men den går litet snabbare.

Börja med kycklingen. Jag köper hel kyckling som jag styckar själv. Fördelen är förstås priset, jag får dubbelt så mycket kyckling för pengarna och det bästa av allt är alla benrester och paryrer som jag får över när jag styckat färdigt mina kycklingar. De blir en mustig mörk kycklingfond som kommer utgöra själva ryggraden för min gryta.

Börja med att lägga den lilla kycklingkroppen på rygg på skärbrädan. Här använder vi en smal, vass kniv för att stycka upp kycklingen i fyra delar. Lägg det första snittet längs med kycklingens bröstben som delar de två bröstfiléerna. Fortsätt försiktigt att skära nedåt längs med bröstkorgen och ta ut bröstfilén över fågelns ”axel” så du får ett stycke med bröst och vinge. Upprepa proceduren på andra sidan.

Lårbenet är mycket enklare att lossa. Skär ner kniven försiktigt i kycklingens höft, försök hitta gängleden mellan lårbenet och höften och skär helt enkelt bara loss mellan knotorna. Vill man så kan man förstås använda en redigare kniv och helt sonika kapa benet rakt av.

Med lite tur har du nu styckat upp kycklingen i fyra matiga delar. Allt väsentligt kött och skinn är omhändertaget och kvar har du fågelskrovet. Tro för allt i världen inte att det rör sig om sopor. Det här är skillnaden mellan grym mat, och inte så grym mat. Jag ska visa hur man gör en enkel kycklingfond som sätter tonen för din gryta, soppa eller sås.

Vi ska göra en mörk kycklingfond eftersom vår burgundiska gryta är mörk, mustig och tung till karaktären. Börja med att sätta ugnen på 225 grader och lägg ditt fågelskrov på en plåt eller i ett ugnsfast fat. Fyll på plåten med ett par grovt skurna morötter, en grovt nedskuren purjolök, en hel oskalad, delad vitlök och en rejäl klick tomatpuré. Vill man så kan man även använda en liten del grovt skuren palsternacka eller rotselleri – allting aromatiskt duger.

Rippla en skvätt olja över konstverket och skicka in det på rostning i ugnen. Det lär behöva en 20-25 minuter på hög värme för att starta karamelliseringsprocessen. Vi vill se mörkrostade, nästan brända kanter och hörn på kycklingknotorna och rotsakerna innan vi ens överväger att öppna ugnsluckan. Först när allt är välbrynt och mörkrostat kan du ta ut plåten och lägga över alla godsaker i en kastrull och fylla på med kallt vatten tills det täcker. Avrunda med ett par lagerblad, en nypa timjan och några vitpepparkorn. Har du lite överblivna persiljestjälkar, en rosmarinkvist eller lite färsk timjan som ser lite ledsen ut får de gärna göra herrskapet i kastrullen sällskap.

Låt småbubbla, utan att koka, i säkert en timme innan du silar bort skrov och grönsaker. Låt den avsilade fonden få fortsätta reducera ytterligare en stund, i mån av tid förstås, för att smakerna och dofterna ska koncentreras ännu mer.

Under tiden har du med största sannolikhet hunnit skala en handfull smålökar (vi snackar färska smålökar, inte inlagda syltlökar) och rensat dina champinjoner. Jag brukar försöka välja ut de minsta champinjonerna i den här affären, helt enkelt för att det är så mycket snyggare när man har hela champinjoner än delade i en sån här gryta. Snygg mat är god mat.

Se till att hitta ett riktigt bra rökt sidfläsk i bit. Jag hittade ett halvkilo prima enrisrökt sidfläsk. Det får duga. Dra försiktigt av svålen med fingrarna och skär fläsksidan i rejäla tärningar. Släng inte svålen. Svålen smakar också. Den ska få koka med i grytan och hjälpa fläsktärningarna ge grytan en svårslagen rökig smak.

Nu ska kycklingen stekas. Som alltid vänder vi kycklingdelarna i vetemjöl innan stekning, det är en hjälp på traven till en simmigare och tjockare gryta när stärkelsen i vetemjölet kokar ut i såsen. Stek kycklingdelarna gyllenbruna, börja med skinnsidan nedåt, och lägg över dem i en större gryta allteftersom. Som vanligt använder vi EN stekpanna för alla ingredienser och försöker att inte skölja ur några värdefulla smaker emellan stekningarna. När alla kycklingdelar är färdigstekta klickar du i en ny sked smör i pannan och steker champinjonerna gyllenbruna. Därefter är det fläskets tur att brynas. Sist av allt ska vi glacera smålökarna. Först en klick smör, sen i med lökarna. Låt lökarna ligga och ta lite färg innan du strör ned en matsked socker över lökarna. Låt sockret karamelliseras en liten stund och kleta fast sig i de välbrynta smålökarna. Deglacera därefter stekpanna med en rejäl skvätt rött vin och häll över allt i grytan. Eventuellt kan du behöva deglacera stekpannan ytterligare en gång för att verkligen skrapa ur de sista smakresterna i botten. Inget ska gå till spillo.

Nu till den stora frågan som delar matlagare i två bittra läger – vilket vin använder jag i matlagningen? Å ena sidan sitter pretantiösa överkockar och förordar hundrakronorsviner ner i kastrullerna. Andra hävdar att rävsura matlagningsviner är the shit. Då ska jag berätta hur det ligger till. Jag har använt ett riktigt skitvin till min gryta, Husets Röda på pappkartong, vilket bara gjorde mig en femtiolapp fattigare på Systembolaget.

Visst kan du använda en trevlig röd Bourgogne i 150 kronorsklassen om du har pengar du inte vet hur du ska slösa bort, men det är långt ifrån nödvändigt. Skulle du blindtesta en gryta kokt på Husets Röda, ett förvisso drickbart men knappast gott vin, jämte en gryta kokt på finvin skulle kanske 1 på 100 finna skillnaden dem emellan. De allra elegantaste smaknyanserna kokar upp i spisfläkten, och efter en timme tillsammans med fläsk, lök och fond kan du känna dig blåst på dina 150 bagis. Vill man däremot smaksätta sina anrättning med karaktären av ett vin, må det vara en elegant chablissås, en mustig Boeuf Bourguignon eller ett lätt champagneskum finns alternativet att tillsätta en skvätt ”rått” vin när anrättningen kokat färdigt. Vad det gäller matlagningsvin är det bara och smaka en skvätt på skiten, efter det torde det stå utom all rimlig tvivel att ett åtminstone drickbart vin är att föredra i kastrullen.

Åter till grytan. När allt är stekt och ligger i grytan fyller du på ett par deciliter av din mörka kycklingfond, därefter fyller du på med rött vin. Låt grytan koka försiktigt i drygt en timme. Använder du nötkött istället för kyckling får du nästan dubbla koktiden (beroende på vilken del av kossan du kokar), ett värdefullt tips är också att tillsätta svamp, fläsk och lök under grytans sista timme i så fall, för att undvika att allt kokar sönder till molekyler. Glöm för allt i världen inte den rökiga svålen.

Under tiden hinner vi koka en krämig mandelpotatispuré. Mandelpotatisen skiljer sig avsevärt från ”vanlig” potatis i många avseenden. Den är mycket mjöligare och smakmässigt har den en aning jordigare ton än sina potatiskompisar. Mandelpotatisen finns som både vanlig gulvit och en blå variant. Dess sämsta förtjänst är dock att den är aningen knepigare att koka än vanlig potatis, eftersom den lätt ”sprängs” om den kokar för häftigt. Koka därför den skalade mandelpotatisen ytterst varsamt, låt den sjuda även om det tar lite längre tid, det är värt det. Eftersom vi ska göra puré på potatisen är det inte hela världen om den kokar sönder en aning dock. Koka potatisen försiktigt mjuk och häll av den.

Låt den ånga av någon sekund innan du vispar den slät tillsammans med en rejäl klick smör, en skvätt grädde (ja, det går bra med mjölk också). Smaka upp moset med salt, vitpeppar, en nypa socker och rikligt med färskriven muskotnöt.

När kycklinggrytan fått sig en timmes kokning lite drygt är den färdig. Lyft ur fläsksvålen och red grytan lite med maizena om det skulle behövas. Fiska upp antingen ett lår eller ett bröst och servera med en rågad slev mandelpotatispuré och du har ett skrovmål som inte ens den gamle Burgundhertigen Karl den Djärve skulle tackat nej till.

Fyll på glasen med ett kryddigt och mustigt rött vin, ett bourgognevin i all sin ära men här står det sig lite för lätt för att matcha fylligheten i grytan. Öldrickaren väljer en riktig smakrik mörkare ale, företrädesvis i belgisk stil. Testa gärna en trevlig trappist till den här rätten!

Smaklig måltid!

Read Full Post »

Rubbad Kycklingklubba med somrig Potatissallad

Jag är lite av sucker för kreolsk mat, karibisk matkultur och klassisk soulfood från sydstaterna. Den kreolska matkulturen är ett bra exempel på ett kulinariskt kulturmöte som kombinerar det bästa från två världar. Den franska känslan för teknik, kvalitet och tradition möter heta kryddor och dynamiska tillagningsmetoder från Sydamerika och Afrika. Fortfarande med en vördnad och respekt inför varje beståndsdels unika arv.

Dagens rätt tar tydliga influenser från den karibiska smakpaletten, samtidigt som den är ett eget verk förstås. När man talar om att smaksätta kött eller fisk handlar det i synnerhet om tre tongivande metoder. Man kan marinera sin råvara i en smaksatt oljeblandning. Man kan glacera med en trögare, oftast söt, blandning som penslas på under tillagning och man kan rubba. Torrmarinera.

En rubb kan egentligen bestå av vilka kryddkombinationer som helst, från urtypiskt skandinaviska till heta chilliblandningar från sydligare breddgrader. Det här är min version, en välbevarad hemlighet fram tills nu.

Ta en del vardera av torkad koriander, krossade rosépepparkorn, fänkålsfrön, timjan, rosmarin och socker. Smula ner ett par torkade chillifrukter, några torkade vitlöksflagor, en knivsudd kanel och spiskummin allt förstås efter smak och tycke beroende hur stark man vill ha blandningen. Avsluta med två rågade matskedar paprikapulver och en matsked vetemjöl. Skulle man ha en mortel skulle processen göras mycket enklare, om inte, så försök krossa korna och fröna med en kniv eller undersidan på en tjockbottnad kastrull.

Därefter tar du dina kycklingklubbor, det går precis lika bra med kycklinglår också om man vill eller lax eller fläsk för den delen. Lägg ner kycklingen i en plastpåse och rippla ner någon matsked olivolja i påsen och gnid om så all kyckling oljas in. Fördelen med att arbeta i påse är att slippa kladdiga fingrar. Häll sedan ner kryddblandningen i påsen och börja arbeta in kryddningen i köttet. Det ska gnidas, gnuggas, knådas och rubbas in i varenda hudveck på kycklingklubborna. Låt sedan kycklingen ligga framme och vila i påsen tills det är dags för ugnen.

Till detta serverar vi en fräsch och somrig potatissallad av klassiskt snitt. Vad man vill ha i sin potatissallad är förstås en smaksak. Kokt, kall, delad färskpotatis känns ju som ett måste, därefter har jag tagit ett par olika sorters cocktailtomater, tunnt skivad rödlök och en salladsskottsblandning som brukar finnas att köpa färdig på påse. Vinegretten svänger du ihop enkelt genom att låta en del balsamvinäger och två delar olja sjuda försiktigt tillsammans med ett par oskalade vitlöksklyftor, en nypa timjan och nått lagerblad. När de har sjudit någon minut tar du av det från spisen, låter det svalna, lyfter bort vitlöksklyftorna och lagerbladet och blandar det försiktigt med resterande sallad.

När kycklingen har fått ligga och ta igen sig efter behandlingen en halvtimme eller så är det dags för ugnen. Kyckligen behöver absolut inte förstekas, du kommer få en mycket saftigare kyckling om du undviker att steka den. Dessutom bränner rubbningen förhållandevis lätt i pannan. Lägg dem istället i en ungsfast form eller på en plåt och låt dem gå på 200 grader i 20-25 minuter. Har du en stektermometer förenklar du processen och kycklingen borde pipa vid 70-72 grader i kärntemperatur.

När kycklingen är klar är rätten redo att serveras. En skapligt fruktig zinfandel eller en smakrik och fruktig amerikansk ale känns helt gjutet till en sån här rätt. Smaklig måltid.

Read Full Post »

Ugnsrostad Citron- och Timjanskyckling

Det är fredag, strax efter klockan 17 och du har precis hämtat ungen på dagis efter en lång arbetsdag. Trötta, hungriga och skrikiga är det dags att ta tag i middagen. Köttbullar med makaroner eller fiskpinnar? Känner du igen dig?

Skit i fiskpinnarna och stoppa tillbaka köttbullarna i frysen. Testa den här maten istället, jag lovar att du hinner. Börja med att slå på ugnen på 225 grader. Använd färska kycklingklubbor, fryst kyckling är i det mesta proppfylld med vätska och stabiliseringsmedel för att konsumenten ska tycka att ser okej ut.

Snitta varje kycklingklubba på var sida om benet där den är som tjockast. Det gör man för att dels kycklingen ska bli klar mycket fortare, och dels för att smakerna ska få det lättare att tränga in i köttet.

Lägg över kycklingklubborna på en stor plåt. Dela ett gäng små färskpotatisar på längden och skiva två citroner i centimetertjocka skivor och lägg med på plåten. Skala ett par vitlöksklyftor och krossa dem lätt med kniven bredsida och lägg över på plåten.

Grovhacka ett knippe färsk timjan och stör över plåten. Blanda runt alla ingredienser med en rejäl skvätt olivolja, salt, peppar och lite flytande honung. Se till att blanda och knåda in all kyckling, potatis och citron ordentligt. Någon sås till detta är overkill, kycklingen, oljan och citronen kommer ha släppt ifrån sig en grym sky som vitlöken har fått puttra i. Det brukar räcka så.

Stoppa in plåten i mitten av ugnen. Om 30-40 minuter är maten klar, då är kycklingen och potatisen härligt gyllenbrun och citronskivorna har karamellierats och doftar helt fantastiskt. Under tiden har du antagligen hunnit diska, badat ungen och dukat. Bra mycket godare än fiskpinnar och nyttigare än de där köttbullarna.

Slå er till bords och njut av en enkel, men ändå näringsriktig och hemlagad kyckling, servera gärna med lite grovt hackade gröna oliver eller äppelkapris. Eftersom det är fredag passar ett glas sauvignon blanc, med en härlig frisk hög syra eller en frisk och lätt ljus lager, gärna med lite inslag av citrus.

Smaklig måltid!

Read Full Post »