Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Off-topic…’ Category

Nog för att jag själv har velat sätta tänderna i en och annan servitris under mina dagar, eller ryckt in någon gapig hovmästare i köket och gjort grytbitar av honom – ja, det finns antagligen en hel del gäster fått mig att slipa kniven ett varv extra också antar jag.

Tänka sig att någon har gjort slag i saken och börjat vakuumförpacka restaurangfilé, så man numer kan få ta med sig en bit av branschen hem och tillreda efter bästa förmåga? Äntligen! Feta, arroganta och hängmörade kockfiléer eller späda, välsvarvade servitrisinnanlår – prima svenskt krogkött för en spottstyver!

Nej, riktigt så är det tyvärr inte. Krogsvängen kan andas ut ett tag till. ”Restaurangfilé” är av någon outgrundlig anledning livsmedelsbutikernas ord för fläskfilé när den är lite större än den vanliga blekrosa, taniga ursäkt till grisfilé de annars ofta kränger. Vanligtvis så slaktas grisarna runt halvåret gamla, kostnadseffektiv produktion kallas det visst, och styckdetaljer blir ju därefter.

Det butiksbranschen har valt att kalla restuarangfilé rör sig oftast, som jag har förstått det, om mamma gris som några kultingar och skapligt många mer kilon rikare ger betydligt mer kött. Alltså det djur som antagligen själv hade tagit till slaktboden om du haft gård, suggan som gett dig ett gäng smågrisar och ätit sig proppmätt på skulor och matrester – och som gör sin sista insats som en rejäl skinka, kilovis med feta korvar, kotletter som dasslock, en bog man kan döda för och förstås – rejäla filéer.

Jag blir ändå inte klok på ordvrängeriet, precis som med den beryktade ”fläskytterfilén”. En fläskfilé är en fläskfilé och hittills har jag inte sett någon grandios skyltning om ”butiksfilé – lite tråkigare, lite mindre – mycket billigare” i butikernas köttdiskar. Är det så illa ställt att man måste namnge om saker för att den ursprungliga beteckningen inte längre är adekvat? Säljer inte kotlettrad, eller gudförbjude, fläskhare? Är fläskfilé så synonymt med spädgrisens lilla stump att man måste sälja in äkta vara med nya namn?

För mig fick det bli en trevlig bit lamm istället. Man kan ju faktiskt inte äta katt varje dag.

Annonser

Read Full Post »

 

Jag var tvungen. Det var den sista dödssucken från katt-trollningen. Det har varit jävligt kul så länge det varade, över 20 000 besökare på några dagar och mängder med glada, smarta, arga och utvecklingsstörda kommentarer i nyårssupéns kölvatten. Mina fifteen minutes of fame i bloggosfären är över och jag lämnar gladeligen över bandbredden till mer intressanta och betydligt mindre intressanta bloggar i cyberdjungeln igen.

 

Samtidigt finns det utrymme för lite reflektion – folk har kräkts ur sig de mest tass-kiga (!) saker, jag har blivit kallad alltifrån psykopat, mördare till en mindre smickrande jämförelse med Anders Behring Breivik – som bäst har min kattmiddag väckt debatten om folks djursyn. Och tro mig, det är ingen vidare genomtänkt syn många människor har på djur, och vår konsumtion av dessa.

 

 

Rent generellt tenderar de människor som valt bort att äta animaliska produkter, som jag initialt trodde skulle jaga mig med lykta och lampa, ha den mer rationella inställning till ätandet av djur – oavsett om det är en kanin, katt eller en kossa.

 

Kött är kött, det är varken moraliskt eller etiskt mer förkastligt att äta en hund än en gris, det  handlar snarare om vilken kultur som skrivit matsedeln. Emedan köttslukarna där ute går apeshit i någon sorts förment sympati för två skinnflådda ”katter”, samtidigt som de gladeligen rotar fram det billigaste skitköttet ur Lidls frysdiskar.

 

 

Vi har massindustrialiserat hela arter av biologisk materia med bultande hjärtan, vettskrämda ögon och skitiga klövar i en väloljad, kostnadseffektiv och mekaniserad slaktbransch som fyller våra bukar – men ve den som nackar en kattjävel och kokar soppa den.

 

Ibland undrar jag om vi har levt i skyddad verkstad för länge, om vi har blivit rädda för – eller tappat vetskapen om vad vi äter. Folk äcklas och ryggar tillbaka av en flinande fuling med två flådda kaniner. Hur tror ni den där varmkorven, köttbullarna eller smörgåsskinkan såg ut innan den hamnade i plastförpackningen? Mina kaniner mötte en betydligt skonsammare död än någon fabrikskyckling någonsin kunnat drömma om.

 

En del av mig önskar att det var katter vi åt i lördags. För vill jag äta katt, så äter jag katt – och har den inget halsband blir det stekpannan. Sen kan jag bara hoppas att någon humorbefriad habil jäkel sätter sitt budgetkött i halsen på kuppen.

 

Nu har jag spunnit (!) vidare tillräckligt i ämnet. Det var kul att vara Sveriges hetaste matblogg för en dag men nu återgår vi till att laga mat, brygga öl och kombinera dem båda på alla möjliga och omöjliga sätt – who knows, kanske brygger vi en speciellt framtagen kattöl? En Weisse Katze Wit piffad med citrus och mynta – probably the best beer in the world när misse pissat inne en gång för mycket.

 

Vill ni hänga med i fortsättningen är ni hjärtligt välkomna, om inte – simma lugnt!

Read Full Post »

Read Full Post »

Aldrig kunde jag föreställa mig att min och mina vänners enkla nyårsmiddag skulle ta sådan skruv. Igår bjöd jag på brässerad katt och hela Internet fullkomligen exploderade. Nyheten spred som en viral könssjukdom över hela Facebook, det hettade till ordentligt på Flashback och Familjeliv.se – Över 10 000 unika sidvisningar senare ligger jag etta på WordPress-toppen, en journalist från Aftonbladet ringde och pratade mat mitt i natten. För att inte tala om mordhoten, de skamliga erbjudanden från kvinnor och jobberbjudande från minst två mongoliska restauranger i stan. Man kan säga att jag trollade Internet bigtime.

Men innan någon undernärd djurrättare får för sig att flå mig tillbaka är det hög tid att släppa bomben. Det är såklart inte katter på bilden. Vi skulle självklart aldrig få för oss att döda och äta något så gulligt och oskyldigt litet husdjur som en katt. Det är kaniner på bilden.

Och även om jag inte hade några större ambitioner med mitt skitroliga skämt än att jag var bakfull och hade tråkigt så kan jag inte låta bli att tycka att människors oresonliga och blinda förakt är lite lustigt. För många människor är katter ett älskvärt husdjur, en vän med personlighet och en livskamrat. För andra människor kan det vara en häst, en vietnamesiskt hängbuksvin, en vaktel eller varför inte – en kanin.

 

Hade folk haft den minsta inblick i hur vår köttindustrin ser ut från insidan hade de blivit mer upprörda över de där svettiga plastförpackadefläskkotletterna på ICA än att något random nyårsfyllo kokar katt. Köper samma knäppgökar som vill hugga huvudet av mig och göra gryta på mig bleka kycklingbröst för 29,90 och stoppar i sig med gott samvete? Hastigt uppdragna industrifåglar som aldrig sett utsidan av en smutsig fabrik innan de prånglats till slakt och röda extraprislappar?

Nej, det här är inget statement. Inlägget är självklart skrivet i en grymt provocerande och ironisk ton, ni som inte fixar det kanske ska börja hänga på text-tv istället för Internet. Vi tänker fortsätta att skjuta, steka och äta djur. Jag kommer fortsätta laga mat till mina vänner och bekanta, dricka fint vin och grym öl.

Gott nytt år på er, haters!

Read Full Post »


Jag tittar tillbaka i backspegeln och minns en av sommarens blöta köksbordsprovningar som aldrig nådde Internet. Vi skulle pröva ett par olika mer eller mindre spontanjästa öl. Oud Beersels Oude Geuze, Timmermans Oude Geuze, Liefmans Kriekbier och Timmermans Kriek.

Med en darrande hetta utanför som får dagens bistra väder att kännas som en andra istid kändes en svalkande dessert helt rätt. Vi kokade en kompott på nyplockade körsbär och körsbärsöl och lät den rinna ned över en kula vaniljglass, serverat på en bit grillad sockerkaka.

De två körsbärsölen gjorde sig förstås bäst till, med ett enhälligt övertag för Liefmans sötsyrliga kriek. Sällskapets svarta får egentligen, då den inte är ett dugg spontanjäst, utan en såkallad sour ale, där jästbakterier tillförs under mer kontrollerade former för att ge ölet sin distinkta syra.

I guezematchen gick Timmermans Oude Gueze ur som vinnaren med en fräsch, nästan vinös syra med toner av citron och fruktig jästighet. En klassisk och mycket angenäm gueze. Oud Beersels geuze kändes i sammanhanget bara tillbakadragen, tråkig och lite platt.

Glass, körsbär och suröl. Det är tamigfan dags för sommar snart.

Read Full Post »

Det är söndag och man vaknar lite rostig efter gårdagens holmgång. Det ligger en fastkedjad, påtänd dvärg och kräks på köksgolvet och paddan i sängen har passerat bäst före datum för länge sen. Det gick tydligen rätt vilt till och det sista maginnehållet ligger utportionerat längs med gröna linjen.

Det börjar kurra lite i magen. Du känner igen dig va? Vi har testat baksmällorna bakispizza. En pizza som skiljer pojkar från män, en pizza som får ditt hjärta att slå ett extra slag. Pizzornas pizza.

Inspirationen till denna hjärtekrossare kommer från youtubefenomenet Epic Meal Time. Hungriga män som lagar mat tillsammans. Skruvad mat. Vad sägs om ett pepparkakshus i kött och ost? En gris med fem inbakad fåglar i sig? Friterade jättesmörgåsar som dryper av ost och baconflott?

Motbjudande, men samtidigt väldigt lockande – lite som paddan bredvid dig i sängen. Hur smakade fanskapet då? Varken bättre eller sämre än dess beståndsdelar. Gillar man det inte var för sig, blir det knappast godare av att läggas på en pizza och gratineras under ett halvt kilo ost. Den efterföljande matkoman lämnade dock ingen oberörd.

Read Full Post »

Heta stunder i köket behöver inte bara innebära chilli och flambering. En nykokt rimmad kalvtunga kanske?

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: